Att möta Gud 5

Intellektet intar sin rätta plats
Egentligen vet vi alla att den intellektuella förståelsen av tillvaron bara utgör en bråkdel av den verklighet vi rör oss i. I den kristna traditionen talar man ofta om mysterier, d v s sådant som ligger utanför det vi kan formulera i ord och greppa enbart med förståndet. Vare sig vi ser det eller inte är vår tillvaro full av sådant, inte minst blir det tydligt i upplevelser av skönhet, konst, musik, poesi. På samma sätt som till exempel konsten och poesin kan antyda ett fenomen, men lämnar till betraktaren/åhöraren att göra en egen personlig upplevelse som går utöver det beskrivbara, så är det med det andliga. Den Helige Ande förmedlar gudomliga sanningar som ett slags ”skönhetsupplevelser” som blir till konkreta livsförvandlande erfarenheter. Vi är fria att ta emot och tolka dessa upplevelser personligt, men alltid inom den ram som bibeln och den kristna traditionen med sin urgamla trosbekännelse sätter. Detta innebär inte en kvävande begränsning, utan ett stabilt och tryggt skydd för våra psyken. Utlämnade helt till oss själva blir det snart omöjligt att urskilja vad som kommer ur våra goda inre förråd, vad som kommer från Gud, vad som har grumliga motiv och vad som kommer från mörkret (som finns inom och utanför oss). Vad blir då förnuftets och intellektets plats? Självklart finns förnuftet med hela tiden. Det är ju med förnuftet vi gör våra val. Det är förnuftet som driver sökandet och som håller fast vid erfarenheterna. C.S. Lewis utrycker själva tron med orden: ”konsten att trots växlande sinnesstämningar hålla fast vid det som förnuftet en gång har godtagit” (Mere Christianity, III.11). Vad är teologins uppgift då? Ja, var och en som läst t ex kyrkofädernas utläggningar eller andra teologiska dokument inser snart att intellektet sannerligen har sin plats. Men inte till att förklara, utan till att avgränsa mot missförstånd och beskydda det oförklarliga. Här skulle jag vilja citera Kallistos Ware (Den ortodoxa kyrkans väg s 18) ” Tro på Gud är alltså inte samma sak som t ex en logisk övertygelse om riktigheten i en euklidisk geometri. Gud är inget vi kommer fram till genom en tankeprocess, lösningen på ett matematiskt problem. Att tro på Gud är inte att acceptera möjligheten av hans existens eftersom den har ”bevisats” för oss med hjälp av ett teoretiskt argument. Att tro på Gud är att sätta hela sin tro till någon som man känner och älskar. Tro är inte antagandet att något kanske är sant, utan övertygelsen att någon finns.”