Sorg

Sorg är ingenting i sig själv
bara tomhet, saknad
ett hål i hjärtat
ett hålrum där isande vindar
virvlar runt och river upp sår

Tystnad, död tystnad, svart
ödesmättad frånvaro
eko av ensamhet
skymning utan ljusstrimmor
moln i fientlig formation

Finns inget att säga
bara uthärda
orden har mördats
kvävts i mörkret
vid avgrundens isiga rand

Något kallar
bortom kylan och det stelnade
kom och vila, gröna ängar
måste bara låta isvinden mojna
och orden återuppstå

Någon kallar, bjuder in
inte att fylla tomrum
men att vila
inte att radera eller kompensera
men att bära

Sorg är ingenting i sig själv
bara en börda som måste bäras
hur kan tomhet vara tungt?
vakuum väger ju inget
doften av gräs ger mod