I väntan…

Posted on 17 maj, 2012 by Anne-Marie Hutchins

Kristi himmellsfärdsdag är ett firande av att Jesu gärning på jorden är fullbordad. Han ses av sina efterföljare för sista gången, när han upptas i ett moln. Tiden mellan Kristi himmelsfärd och pingst är en tid av väntan. Den blev för lärjungarna nio dagar. Vissa kristna traditioner kallar denna tid av kyrkoåret för pingstnouvenan.(Nouvena står för nio).
Vi kan alla göra dessa nio dagar till en speciell tid av väntan, förväntan och innerlig bön. Men, invänder vi gärna ivrigt, väntan är väl inget att fira, det är mestadels tröttsamt, det säger ju t o m bibeln (Ords 13:12). Ändå är sanningen den, att inget fostrar oss så i uthållighet, ödmjukhet och tro som att vänta. När vi lär oss vila i övertygelsen att väntan har sin egen mening, att nåden ges oss när Gud ser tiden vara inne, lägrar sig den frid som övergår allt förstånd (Fil 4:7). Det är den frid som bevarar våra hjärtan och våra tankar i Kristus Jesus och som lindrar all otålighet och rastlöshet.
Och väntan har ett slut… Jesu efterföljare visste bara att de skulle vänta på det som var utlovat, men exakt vad det var visste de inte. Ingen visste heller hur lång tid det skulle ta.  Så är det ofta för oss. Men det finns en pingst, ett utgjutande av Hans kraft till förändring för oss alla.

Posted in Inlägg | Tagged , , | Leave a comment

Kristi himmelsfärd och hoppet om Hans återkomst

Posted on 12 maj, 2012 by Anne-Marie Hutchins

Jesus framträdde för sina efterföljare ”efter att ha lidit döden och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar visade sig för dem och talade om Guds rike.” (Apg 1:3). Efter den dramatiska påsken, lärjungarnas upplevelse av att kastas mellan hopp och förtvivlan, finns Jesus åter ibland dem. Han talar till dem om Guds rike. Han ger dem ingen evangelisationsstrategi utan ber dem vänta på att bli döpta med Helig Ande. (Apg 1:4-5)  Strax innan Jesus far upp till himlen frågar lärjungarna om tider och stunder för händelser på jorden. Jesus svarar att tider och stunder tillhör Gud, och är något vi inte ska ödsla energi på att spekulera kring. (Apg 1:7) Som vanligt är vi människor så fixerade vid när saker ska ske att vi är nära att missa det som är för handen. Svaret som Jesus ger är: vänta på det utlovade…
Så händer något oväntat: Jesus lyfts upp och ”ett moln tog honom ur deras åsyn.” När de ser upp mot himlen ”stod plötsligt två män i vita kläder bredvid dem.” Vilka var dessa? Ja, det förtäljer inte bibeln, men likheten med det som hände på berget Tabor inför Petrus, Jakob och Johannes är slående. (Matt 17, Mark 9, Luk 9). Där, vi det tillfälle vi kallar Kristi förklaring, fanns Mose och Elia närvarande. Gamla testamentets representanter, Mose – lagens man och profeten Elia – Andens man. (inlägg 090826) En röst ur det lysande molnet säger: ”Detta är min älskade Son, han är min utvalde. Lyssna till honom.” (Matt 17:5) Nu kommer åter ett moln och omsluter Jesus. Associationerna till det lysande molnet på Tabor bekräftar återigen Jesus som den utvalde, som Messias. Detta är sista gången lärjungarna ser honom med sina fysiska ögon. Männen i de vita kläderna,(om de nu är änglar eller förbundsrepresentanter) säger till dem:  ”..varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen.” Detta löfte gäller än. Vi behöver inte spekulera i tider och stunder, men när molnet börjar visa sig kan vi ta till oss Jesu uppmaning ”När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.” (Luk 21:28)

Posted in Inlägg | Tagged , , , | Leave a comment

I väntan på mirakler

Posted on 27 april, 2012 by Anne-Marie Hutchins

Det går nästan alltid en tid från det att något stort sker tills dess att det manifesteras i vår synliga tillvaro. Vi ser det tydligt i bibeln, inte minst när det gäller de allra största och mest omvälvande händelserna för mänskligheten. När Gud blir människa, denna händelse som för all framtid förändrar mänsklighetens villkor, förflyter nio månader i tysthet. Vi säger ofta att vi firar inkarnationen vid jultid. Egentligen skedde undret nio månader tidigare, när Maria gav sitt ja till ängelns budskap. Det var då Han blev människa, ett litet foster som började växa i tysthet. Ingen kunde ens ana att den dagen förändrades allt. Skatten var fördold, verklig men osynlig. Hans födelse blev den synliga början på uppenbarelsen som kom att gradvis växa och rullas upp för att kulminera med den starkaste manifestationen: uppståndelsen från de döda. Men även uppståndelsens mirakel föregås av tysthet. Långfredagens mörker slutar med Jesu rop ”Det är fullbordat”. Detta utrop måste ha lämnat en smärtsam fråga hängande i luften: Vad är fullbordat i detta, som ser ut att vara det slutliga nederlaget? Ändå var det där, då botten syntes nådd, som segern fullbordades. I vår synliga tillvaro tycktes dock mörkret ha segrat, hopplösheten triumfera och alla illusioner grusas. Denna fredag och efterföljande lördag tycktes allt vara förlorat. Först i gryningen på söndagens morgon uppenbarades miraklet.  Samma mönster ser vi när den Helige Ande ges. Jesus kommer till lärjungarna genom stängda dörrar. Han andas på dem och säger ”Tag emot den helige Ande!” (Joh 20:22). Här ges den Helige Ande, men ingenting i det synliga händer. Herren visar sig och talar om Guds rike under fyrtio dagar därefter, men ingen vet att Anden är given. Först på pingstdagen kommer manifestationen i det synliga.
Detta uppmuntrar vårt hopp! Det ger näring åt den förtröstan som måste vara vår livsluft i kvava prövningars trångmål.

Posted in Inlägg | Tagged , , | Leave a comment

Flödet från Gud

Posted on 21 april, 2012 by Anne-Marie Hutchins

”Det rinner ett ständigt flöde från Gud in i själen. Så länge människan håller sig rakt under Gud, fångar hon omedelbart upp detta gudomliga flöde.”
(Mäster Eckhart 1260-1328)

Posted in Citat | Tagged | Leave a comment

Gud söker oss

Posted on 20 april, 2012 by Anne-Marie Hutchins

Den som söker han finner (Matt 7:7) – ett starkt löfte.
Det finns dock en insikt som är oerhört befriande, nämligen att Gud söker efter dig och mig! Hans kärlek går igenom både vatten och eld för att finna våra hjärtan. Faktum är att det börjar hos Honom. Han ser på oss långt innan vi ser honom. (se inlägg 090625). Ibland tror jag att det är fruktbart att vända på sökandet. Istället för frågan; hur finner jag Gud? kan vi säga; Hur kan jag låta mig finnas av Gud? Hur kan jag låta Gud älska mig, istället för hur kan jag älska Gud. När Jesus på korset utbrister;  ”Det är fullbordat” så är i sanning allting fullbordat. Förlåten i templet har fallit, vägen från Guds sida är öppnad. Egentligen handlar vår livsvandring om att ta emot allting som redan är fullbordat och tillgängligt. Att bli dem som vi verkligen är. Kanske är vi förblindade som den förlorade sonen. Även om vi inte lever i sus och dus, har vi mängder av blockeringar som gör att vi inte kan hör Faderns rop efter oss. Det första vi kan göra är stanna till och lyssna. Egentligen behöver vi inte leta, vi vet ju var Fadern är. Jesus Kristus är vägen. Han är den gode herden som söker det förlorade fåret. (Matt 18, Luk 15), Han är kvinnan som sopar hela huset för att finna det borttappade myntet Han är pappan som väntar in den förlorade sonens mottaglighet och sedan springer honom till mötes och omfamnande välkomnar honom hem. (Luk 15) Han är den som söker, må Den Helige Ande hjälpa oss att upptäcka det och låta oss finnas.

Posted in Inlägg | Tagged , , , | Leave a comment

Påsk – från död till liv.

Posted on 5 april, 2012 by Anne-Marie Hutchins

Från död till liv – det är vad påsken handlar om. Förra inlägget behandlade förutsättningen för livets seger nämligen lidandets väg, Jesu totala identifikation med den fallna skapelsens mörker och smärta, hans frivilliga val att inifrån bära konsekvenserna av all ondska och splittring var kärlekens enda lösning. Påskdagens under, uppståndelsens triumf är den yttersta manifestationen av den seger, som blev alla människors frälsning. En sida av detta handlar om att Jesus betalade priset, tog straffet för våra överträdelser och köpte oss fria i domen. Skuldannullering och juridisk frihet är stort, men det skedde något mer, något som tränger ändå djupare in i det innersta av vår varelse. Segern är inte bara en juridisk sak, den innebär också en existentiell frigörelse! En konsekvens av syndafallet är förvisso dom, men i lika hög grad förgängelse och splittring. Splittringens förbannelse drabbade alla människans relationer. Människan blev existentiellt ensam och isolerad, med brustna relationer till såväl sig själv som till medmänniskor som till Gud. Detta blev till en del av våra livsvillkor. Livets seger över döden, manifesterad på påskdagens morgon, har öppnat dörren till en helt ny existentiell dimension! Isoleringen är bruten. Det finns möjlighet för oss att återknyta kontakten med vår sanna identitet, Guds avbild på insidan. Där lever Gud själv, där pulserar det eviga livets blod, som enar och överbryggar vår inre splittring. Utifrån en sådan inre upprättad relation till vårt sanna jag och till Gud, kan djupa kontakter med andra knytas. Även om alla relationer här på jorden inte blir fullkomliga, så kan våra hjärtan för evigt fästas vid Herren, så att vårt innersta aldrig mer behöver smaka övergivenhetens bittra bägare

Posted in Inlägg | Tagged , , | Leave a comment

Påsk – genom lidande till seger.

Posted on 30 mars, 2012 by Anne-Marie Hutchins

Nu närmar sig påsken, denna oerhörda högtid som ska påminna oss om Livets seger över döden. Den tid som vittnar om hur till synes bottenlös hopplöshet vänds i total seger. Det är en seger som vinns för hela mänskligheten. Det är en helt ny era som inträder i tiden. Det sker inte genom maktutövning. Både vapen och argumentationsteknik lyser med sin frånvaro. Det utspelar sig på mänsklighetens skuggsida, i dess grymma, förråade hårdhet. Det sker mitt i verkligheten. Guds Son, vår Herre Jesus Kristus – fullt ut gudomlig och fullt ut mänsklig, väljer (inte utan kamp) att hålla fast vid kärleken, att gå hela den väg som krävs… Gå igenom lidandet, det fysiska såväl som det psykiska med ångesten, övergivenheten, tvivlet och den totala hopplöshetens mörker. Han lät sig svepas in i mänsklighetens mörker, och inifrån, som en av oss, smaka hela det inre lidande vi människor sedan syndafallet är hemfallna åt. Han kommer inte utifrån med lösningar, riktlinjer eller punktprogram. Han vet att det inte kan rädda. Människan förmår inte frälsa sig själv. Han identifierar sig inte bara med lidandet på ett filosofiskt plan. Kärleken nöjer sig inte med fina ord. Nej, han tar lidandet på sig, han går in i det, bär det, genomlever det från insidan ända fram till döden. Han gör sig själv totalt och oreserverat till del av mänsklighetens ångest och främlingskap. Segern sker i det mest plågsamma. Segern sker på korset. Där när Jesus ropar ”Det är fullbordat” är segern för evigt vunnen. Det ser i sanning ut som ett nederlag! Hela långfredagen och den följande lördagen är segern dold för oss. Den uppenbaras först på påskdagens morgon. Segern stadfästs först vid uppståndelsen. Livet visar sig nu öppet starkare än döden, kärleken triumferar över hatet. Allt mänskligt lidande har nu fått ett nytt ansikte. Hopplösheten är bara en mask. Kristus visar inte en väg bort från lidande, utan en väg igenom. Han visar en väg som är upplyst av hans närvaro, en väg där skuggorna må falla tätt, men en väg från vilken ensamheten för alltid är fördriven.

Posted in Inlägg | Tagged , , , | Leave a comment

”Guds rike är inom er.” Luk 17:21

Posted on 12 mars, 2012 by Anne-Marie Hutchins

”Finner du dig själv så finner du Gud”, är ett uttryck som ibland provocerar, men som rymmer en djup sanning. Lösryckt ur sitt sammanhang kan det dock verka suspekt. Men det handlar varken om panteism eller avancerad psykologi. Uttalandet måste ses mot bakgrunden av den judekristna människosyn som möter oss i bibelns skapelseberättelse. (se inlägg 090924). Det handlar alltså inte om djuppsykologiska analyser, utan om att våga bejaka vår innersta och sanna identitet: att vi är skapade till Hans avbild, totalt och villkorslöst älskade. Detta är en alldeles oerhörd sanning som är väldigt enkel. Att den är enkel betyder dock inte att den är lätt att ta till sig och leva av. (se inlägg 111229) Många bilder, tankebyggnader och uppfattningar måste röjas vägen eftersom de döljer avbilden inom oss. Visst kräver det mod och beslutsamhet, men vi behöver aldrig frukta eftersom mötet med vårt sanna jag samtidigt blir ett möte med den Gud som älskar oss. Jesus säger ”Guds rike är inom er.” (Luk 17:21). Det är där, på den platsen inom oss där Riket finns, som vårt sanna jag är förankrat. Finner vi denna plats så finner vi både oss själva och Gud. En svårighet är att det knappast går att finna sitt sanna jag utan att konfrontera sitt falska jag, se det som det verkligen är och ta avstånd från det. ”Den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.” säger Jesus (Matt 16:25). Det är nog bara genom att låta alla falska bilder och självuppfattningar dö som det nya livet kan beredas plats. Allt som skymmer avbilden måste skaffas undan, en process som ständigt behöver vara igång. Det fantastiska är att genom denna process blir Herren alltmer synlig i våra liv, även för andra runt omkring oss. Avbilden i oss är som en spegel som reflekterar Guds ansikte och ju större synlig spegelyta desto tydligare bild. Kanske är det lite av detta som Serafim av Sarov syftar på när han säger: ”Skaffa dig frid i ditt inre, och tusentals människor omkring dig kommer att vinna frälsning.”

Posted in Inlägg | Tagged , , | Leave a comment

Att styra våra tankar.

Posted on 28 februari, 2012 by Anne-Marie Hutchins

” Bättre en tålmodig man än en hjälte, bättre styra sitt sinne än inta en stad.”
(Ords 16:32)
”Som en nerbruten stad utan murar är den man som inte kan styra sitt sinne.”
(Ords 25:28). (Folkbibeln)

Att styra sitt sinne, d v s att bestämma över vilka tankar och impulser som vi släpper in och låter dröja kvar och vilka vi avvisar, är verkligen nödvändigt för att behålla sund psykisk balans. Av bibelverserna ovan framgår hur oerhört viktigt detta är. Frukterna av det är mer värdefulla än att inta en hel stad!  Med andra ord är att styra sitt sinne värt mer än att vinna både ära och rikedom. Det är t o m förödande att inte göra det. En stad vars murar är nedbrutna ligger öppen för fienden att inta och plundra. Vissa tankar och impulser är lätta att identifiera och utgör inget problem när det gäller att förstå vad vi bör göra. Vid många tillfällen kan det dock vara betydligt svårare att urskilja om en tanke är född hos Gud eller hos själafienden. Vi måste lära oss att ”pröva andarna” även i vårt eget sinne. (1 Joh 4.1). Vi behöver kunna sovra bland bra och dåligt i tankarnas djungel. Här har flera av de gamla kyrkofäderna mycket goda och handfasta råd. Lyssna t ex på Evagrios av Pontos (år 346-399): ”Var ditt hjärtas portvakt, och låt inte någon tanke träda in utan att förhöra den. Fråga ut var och en av dem och säg: ‘Hör du till oss eller till våra motståndare’. Om den hör till huset så kommer den att fylla dig med frid.” Isak Syriern (600-talet) säger att om det finns tveksamheter så ”Jaga inte bort tanken, och acceptera den inte heller, utan gör det till föremål för brinnande bön. Upphör inte att kalla på Herren. Han ska visa dig varifrån den kommer.”  Hur gör man då om man finner att en tanke är från mörkrets makter? Jo, säger Isak Syriern : ”Om man inte kämpar mot tankarna som har utsåtts av den onde, men istället ber till Gud, avbryter man all förbindelse med dem.” Sanningen är ju den att det inte är genom egen styrka som våra sinnen rensas och gallras utan genom den Helige Andes kärleksfulla vind. Vår uppgift är som alltid att skapa plats för Gud, öppna oss för Honom och att ta emot.

Posted in Inlägg | Tagged , , , , , | Leave a comment

Det förflutnas förvandling

Posted on 23 februari, 2012 by Anne-Marie Hutchins

Gud är alltid redo att göra något nytt. Om vi ger honom tillträde så kan han kan göra något nytt även av vårt förflutna! Inte kan man väl påverka det förflutna? Nej, inte de faktiska händelserna, men hur de påverkar mig. Förträngning av svåra saker hjälper ingen på sikt. Istället finns möjlighet att själv att kommandot och låta Gud förvandla det till något fruktbart. Vi behöver se det fantastiska i den fria viljans kraft och möjlighet att bestämma vilken mening mitt förflutna ska ha. Ingen av oss styr över händelsernas yttre förlopp, men vi kan bestämma vad händelserna betyder för oss idag. En händelse som historiskt faktum kan vi inte ändra, men dess substans, andliga innehåll, dess betydelse är alltid öppet för förändring med Guds hjälp. Wilfrid Stinissen skriver: ”Även om det förflutna i viss mening är borta, är det ändå inte oåtkomligt. Du har inte endast tillgång till det tack vare dina minnen. Det är också ett material som väntar på att bearbetas. Vad ditt förflutna betyder beror på vad du gör av det nu. Så länge du lever är ingen händelse i ditt liv helt färdig och inte heller helt förbi. Det är din uppgift att ”friköpa” det förflutna, att ständigt ingjuta nytt liv i det.” (Evigheten mitt i tiden s 120-121)

Posted in Inlägg | Tagged , , , | Leave a comment